Thisisme

Jag vill bara låsa in mig och gråta jag orkar inte mer, vill bara ha en förändring i mitt liv men den kommer aldrig. Har haft problem med magen hela dagen men ändå äter jag en massa skit. Mår illa vill bara spy upp allt skit. Vill höll ut alkoholen för jag ska fan INTE bli som henne. Kan jag inte bara få en ny start med allt?

Just nu vill jag bara ha någon att prata med men den som jag skulle ha ringt sårade mig djupt ikväll hon menade väl men hon sa det så fel så jag börjar undra. Jag vill bara ha nån som älskar mig som bryr sig som lyssnar och nån som bara kan hålla om mig eller prata med mig och stryka mig över håret och trösta mig och säga att allt kommer bli bra.

En dag vet jag att allt kommer bli bra men just nu känns det som om det kommer ta lång tid och den tiden har jag inte....

Magen gör ont och illamåendet finns kvar. Har suttit och tittat runt lite på nätet och jag börjar fundera på om jag kan vara laktosintolerant symptomen stämmer in ganska bra. Men jag säger inget förens jag vet säkert men på måndag eller tisdag blir det jag som ringer läkaren för en undersökning.

Känner mig irriterad på alla som är hemma just nu, vill inte umgås med dom. Ska väl bädda ner mig i sängen och tita på tv eller nått.

Later....

Ringde dagiset som jag jobbade på i onsdags dom behövde tydligen inte mig nu. Jag tycker att man kan få en förklaring om varför dom inte vill ha en eller liknande istället för att dom satt och förklarade för mig när jag var där hur mycket jobb jag skulle kunna få, ärlighet verkar saknas i många fall idag.

Var nere och gymade körde kondition i ca 30 minuter när jag var klar så började jag må illa, jag började se suddigt, det tjöt i örat och jag trodde att jag skulle svimma. Jag fick sätta mig ner sedan fick mamma följa mig hem. Började frysa så tog en lång dusch. Illamåendet finns fortfarande kvar men ändå har jag ätit choklad och bär med vaniljkesella. Spya here I come..... Blä.

kan det inte bli bra snart orkar inte kanske ska skriva en lista??

Så nu är intro 1 avklarad. Fick sluta en timme tidigare också vilket var skönt, är helt slut. Det var roligt att se hur det fungerde och hur dom jobbade och träffa några boende, personalen var också trevligt vilket alltid är skönt. Jag känner mig dubbel och vet inte alls vad som kommer hända nu. Ska ringa dagiset imorgon och se vad dom har att erbjuda, men ska gå klart de 2 intropassen som jag har kvar och sedan får jag se vad dom har att erbjuda och sen får jag ta mig en funderare om det är så att jag måste välja. Men just nu vill jag inte tänka så mycket utan det får bli nästa vecka.

Imorgon blir det gymmet har inte varit där på 1 vecka så nu är det dags. Har slaravt och ätit massa onyttigt men men det är bara ta nya tag. Nu ska jag krypa ner i sängen och sova.

GodNatt

Igår var jag på en förskola och gick ett pass på 3 timmar för att känna efter hur jag trivdes mm. Ska ringa imorgon för att  se om jag kan få mer jobb där. Idag ska jag gå intro på ett gruppboende hoppas verkligen att jag trivs.Ska  gå på 21 timmars intro där som är fördelat på 3 gånger så idag kommer jag ha 7 timmar. Tänker inte oroa mig i onödan utan bara vara jag är ju där för att jag ska lära mig.

Var i stan igår med AK hon fick sin födelsedagspresent. Sedan blev det lite spring i affärer kom hem med 2 tjocktröjor från Gina tricot + en mössa. Blev även middag på Taco Bar. Var helt död igår så somnade tidigt. Nej nu blir det en dusch sedan lunch och sen av till intron.

Later

När är det dags att släppa taget om saker och ting? Jag som människa vill hjäpa alla och vill att alla ska må bra. jag har alltid fokuserat mig så mycket på alla andra så jag har glömt bort mig själv. Det är mycket därför som jag kommer ner i mina svakor. Jag är aldrig min egna mentor utan jag slår bara på mig själv och hjälper alla andra istället. Men varför ska jag hjälpa alla andra men inte mig själv? Det låter helt sjukt. Jag håller på och förändra mitt liv och det är både jobbigt, spännande, löskigt you name it men jag vet att det är det som behövs. Jag behöver bli min egna coach och peppa upp mig själv. Jag är lika mycket värld som alla andra och bara för folk säger en sak så behöver min värld inte rasa samman. Jag väljer om jag ville se det som nått positivt, en lärdom eller om jag vill att det ska rinna av mig. För varför ska någon som säger något elakt om mig eller som behandlar mig illa få ta del av mitt liv?

Man hör talas så mycket o energitjuvar och jag har nu insett att jag har en del såna runt omkring mig. På den är resan kommer jag förlora människor och ta avstånd till en del. Vist det kommer kännas jobbigt och tråkigt. Men man måste se till sitt eget bästa och ens egna bästa är att omge sig med människor som tycker om en för precis den personen man är som tillåter en att utvecklas och alltid finns där, alla andra kan man skippa.

God natt Sverige.

Jag säger att jag är nöjd med att vara singel och att jag inte saknar närheten eller samtalen eller nått sånt, jag kan minsan vara självständig. Men ljuger jag för mig själv för att det ska kännas bättre? Klart jag skulle tycka om att ha någon som tyckte om mig som ringde och frågade hur jag mådde, som höll om mig när jag skulle sova. Men vågar jag eller är jag tillbaks i gamla mönster? Men ändå så är det det sista jag vill. Jag vill hitta mig själv jag vill bli säker i mig själv. Men jag är rädd, rädd för att behöva gå igenom en proces igen. Jag vet ärligt inte om jag har kommit över dom 2 senaste helt, dom snurrar runt i mitt huvud och gör mig galen. Hur kan man vilja ha nån som har betet sig som skit mot en?

Kommer man någonsin kunna bryta mönster och hjälper det om man läser en bok för att förstå att det som hände i barndomen har format hur vi reagerar i förhållanden? Jag vet själv att jag har svårt med att släppa in folk jag klarar inte av när någon utav det motsatta könet säger att den tycker om mig. Varför är det så? Är det för att jag är så jävla rädd att den ska försvinna så jag ser till att den försvinner för då vet jag iaf att den har gjort det för det är jag som har sett till att det har blivit så. Jag vet inte det är så många känslor som finns i den här frågan, men jag är rädd, rädd för att den inte kan första mig förstå att allt är en fasad och inerst inne finns en rädd tjej som inte vill något annat än att försvinna från sitt liv just nu för att kunna leva de livet som hon skulle behöva.

Är det fel att inte vilja berätta hemligheter som har gjort en till den man är? vart går gränsen för hur mycket man måste berätta? Man måste ju förklara på ett eller ett annat sätt varför man har så jävla svårt att ta till sig det personen säger och förklara att man är så jävla rädd att det ska gå åt helvete eller varför man bryter ihop och stänger av när någon säger att den tycker om en.

Vart ska man börja när ska man våga och hur ska man kunna släppa?

Ge mig svaren och jag blir glad.......

Känner som om den här veckan ska vara en förändringens vecka. Men hur lätt är det? Jag är i förändringsstadietjag måste det för att överleva. Men hur lätt är det när de man vill ha mest är svårast att få. Det som verkligen skulle behövas för att komma vidare har jag inte. Jag måste verkligen jobba för att få de 2 sakerna som saknas eller iaf det ena för om jag har det ena kommer det andra.

Gud känner mig så hjälplös jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag får isolera mig i mitt rum så jag slipper se alla andra jobbiga i det här hemmet, orkar inte prata, se eller bry mig om dom, förutom lilla syster.

GAH låt det bli imorgon nu.

Kom hem från Jenny för ett tag sen. Dagen har spenderats i soffläge med chips och dipp. Vi tittade på Saw 2 har sätt 3:an så nu är det bara 1:an kvar, det är ju tur att man börjar bakifrån. Nej nu ska jag bädda rent i sängen och sedan får vi se vad som händer är ganska seg så det blir nog sova eller nått.

Smell yah later

Festen igår urartade kan man säga. Det började med att alla inte var så jätte taggade på att festa igentligen, man har någonbild i huvudet om en karatefylla och den kan mn inte släppa, så man tycker att festen ä tråkig om det inte blir så. Men i alla fall, festn började spåra ur när personangrepp och fuck you började sägas hej vilt, skåp och dörrar flög igen. Efter det så blev det ner till ett b-hak som hade karaoke där mer alkohol intogs. Sedan kom en annan kompis och blev sur för att jag ville gå hem, vet dok inte om hon var det på riktigt eller om det vr alkoholen som talade.

Jag förstår inte att inte folk bara kan ta det lugnt med drickandet. Jag tycker att visst man kan bli full och så men et behöver kanske inte gå så mycet över styr att man blir osams med vänner och säger fula saker till varandra eller?
Sen tycker jag att det är synd att folk inte kan stå för de dom tycker. Visst man behöver inte välja sida men inerst inne så vet man själv vad man tycker. Det är nu man märker att alla vänner inte betyder lika mycket, är det jobbigt att växa upp? Svar: Ja som fan. Det är smärtsamt att se folk försvinna även fast det kanske är det bästa, man kan kanske inte vara vänner 4 ever......

Är hemma hos Jenny nu har precis ätit mat. De första gästerna har kommit och det känns jobbigare ä vad jag trodde. Jag har lite små panik och gråten ligger  halsen, känns lite som om jag vill springa är ifrån. Hjälp mig herregd.

Ska nu bege mig hem till Jenny där det senare ikväll ska bli fest. Ska bli kul att träffa allt folk men hari nga direkta förväntningar. Ska hinna med lite shopping innan hade jag tänkt. Nej nu ska jag springa till bussen.

LaTeR

Idag vart det intervaller på bandet sedan blev det rumpa, framsida och baksidalår körde dock 1 repetion mindre för hade så jävla ont sist. Sen blev det mage och lite axlar.

Så är det fredag igen. Har precis ätit frukost, fiverhavregrynsgröt med sylt. Ska ner och träna om ett tag, ska släppa mamma med mig. Sen hem duscha söka lite jobb och sedan bör det av till Handen för fest. Är inte så tagad på hela den här alkoholgrejen men ska bli kul att träffa alla ändå. Ett steg tillbax till livet.

Hörs senare

Var som sagt på intervju idag. Kände redan när jag kom dit att det här var nog inte riktigt det jag ville eller hade planerat när jag sökte jobbet, men som alltid tackade jag ja till att träffas en gång till. Hade ont i magen och ångrade mig så fort jag gick där ifrån. Imorgon är det jag som tackar nej till jobbet och till en till träff. Varför inte var ärlig från början så slipepr man magont och besvärliga telefonsamtal? Måste jag träna på.

Var nere och körde intervaller på bandet idag. Stod på  bandet i ca 35 minuter sen fick det vara färdigt för dagen. Känns riktigt skönt. Hoppas att träningsvärken i benen ska släppa lite mer nu.

Dagarna flyger förbi känns det som. Idag väntar en arbetsintervju får se hur det blir med allt, det är ju trots allt ett jobb med bara 9 timmar, men jag ska inte bestämma mig förens jag har varit där idag. Det är ingen mening att gå in med en negativ inställning till saker och ting.

Nej nu ska jag göra iordning mig, platången börjar lukta lite bränt......


Later

Ja jag tror inte att det var många som hade missat att idol började idag. Tyckte att det var ganska många bra med idag, får se hur säsongen blir. Nej nu blir det sängen med en bok, ska upp halv tidigt imorgon för en arbetsintervju får se hur det blir med den.

Lyssnar på lite ny tränings musik, det kryper i min kropp, jag vill dit nu. Men så fort jag ställer mig upp så ser jag ut som jag sitter kvar på stolen, mina ben verkligen värker.

Sov gott

Är så glad har hämtat ut min kamera nu, äntligen har jag en systemkamera, som jag har längtat efter den här stunden. Har en massa neergi nu skulle kunna gå ner till gymmet men har ont både armar och ben så idag får det bli vila och nu för jag känner att kroppen behöver det inte jag mentalt. Ska hoppa in i en dusch sedan är det Miami Ink, love that show. Sen ska jag väl försöka fatta mmig på kameran ska verkligen lära mig allt så jag kan bli riktigt duktig.

Later

Ska krypa ner i sängen snart och titta på The Hills. Är helt slut både i kroppen och i hjärnan. Imorgon ska jag ringa lite samtal och försöka reda upp en del saker. 

Ses imorgon, hoppas det blir en bättre dag då.

Idag har varit en riktigt jobbig dag, tankarna och ångesten har malt på i mitt huvud som aldrig förr. Jag var nere på gymmet och tränade blev mage, triceps och rygg + fettförbränning i början utav passet. Magmaskinen kändes konstig den gjorde ont i armen och ingenting i magen, jag började klaga, alla andra övningar gjorde jag bra och höjde till och med vikten på en. Visst jag är nybörjare jag kan inte alls mycket men jag vill lära mig, alla gör fel i början och måste få hjälp. Menatt jag klagade i magmaskinen har jag ältat nu ända sen jag kom hem vilket är 2 timmar. Jag kan inte släppa det jag kan inte tycka att jag var duktig som tog mig ner till gymmet, jag som hatar sånt och tycker det är jätte jobbigt, eller jag kan inte var nöjd med att jag la på vikt eller att jag gjorde dom nästan helt felfrit eller att jag tränade extra mage när jag kom hem, nej man ska bara klanka ner på sig.

Sedan blev det middag, oxpytt. Ville inte äta köttet där i så åt potatisen. Första portionen var inte alls stor så jag tog en till i samma storlek åt inte upp allt men nästan, tog en macka också. Nu har jag ältat att jag har ätit för mycket även fast jag vet att det inte alls var så himmla mycket. Jag hade kunnat ätit mer, kände inte mättnadskänsla. Frågade mamma vad hon tyckte och hon sa att jag åt lite, men det är klart att hon säger det. Jag mår illa och min hjärna kommer explodera när som helst. Jag vill bara rycka ut kontakten så jag slutar tänka så mycket, jag orkar inte med ångesten. Låt mig få slippa.

Ska sluta tänka på det för idag, jag ska verkligen försöka. Jag ska slå bort alla tankar och tänka på nått annat. Man kan göra fel och ha dåliga dagar, det kommer bättre dagar och det kommer stunder när man gör rätt. Man kan inte vara bäst jämt man kan bara göra sitt bästa och försöka så gott man kan. Idag hade jag ångest för maten och träningen imorgon behöver det inte alls vara så.

Jag ska träna mig på att ta reda på varför jag får ångest eller vad som utlöser den, hur jag ska hantera den så att det inte spårar ut och sen sluta klaga på mig själv utan faktiskt börja inse att jag gör så gott jag kan!

Mötet gick bra men det var riktigt jobbigt, höll mig för tårar flera gånger. Varför hålla igen på tårarna när där är den platsen som man verkligen får gråta på utan att känna sig dum? Känner mig jätte nere och gråten tränger på bakom ögonen. skulle vilja skita i gymmet och bara krypa ner i sängen och försvinna. Men nej jag ska gå ner och köra jag ska INTE ge upp!

Kom precis hem ifrn en morgon promenad med mamma och hunden. Vaknade vid 7.10 idag, skönt att vakna tidigt men inte så här tidigt kanske. Nu blir det en dusch se nska jag iväg på ett möte.

Hörs senare

Ja idag var min första dag på gymmet, känns riktigt skönt att ha kommit igång. Körde ben och biceps idag för att få prova på lite olika maskiner, blev även 20 minuter cykling som uppvärmning. Känner mig trött nu så ska hoppa in i en dusch och sedan söka lite jobb och var stolt över mig själv för att jag har klarat av den första dagen och för att jag körde på så bra som jag gjorde.

Tränar ni?

Ja idag ska mitt nya liv börja eller i alla fall en del utav de. Ska nämligen gå och träna idag för första gången på länge. Jag har sprunigt och så men nu blir det styrketräning blandat med konditionsträning, ska bli riktigt roligt + att bror ska hjälpa mig så han blir som min pt. Längtar tills han kommer hem så jag får sätta igång. Var även invägning idag så jag vet hur mycket jag väger så jag kan se skillnad sen, minus på vågen är alltid välkommet, nästan alltid.

Nej nu ska jag söka jobb..