Jobbig dag!

Idag har varit en riktigt jobbig dag, tankarna och ångesten har malt på i mitt huvud som aldrig förr. Jag var nere på gymmet och tränade blev mage, triceps och rygg + fettförbränning i början utav passet. Magmaskinen kändes konstig den gjorde ont i armen och ingenting i magen, jag började klaga, alla andra övningar gjorde jag bra och höjde till och med vikten på en. Visst jag är nybörjare jag kan inte alls mycket men jag vill lära mig, alla gör fel i början och måste få hjälp. Menatt jag klagade i magmaskinen har jag ältat nu ända sen jag kom hem vilket är 2 timmar. Jag kan inte släppa det jag kan inte tycka att jag var duktig som tog mig ner till gymmet, jag som hatar sånt och tycker det är jätte jobbigt, eller jag kan inte var nöjd med att jag la på vikt eller att jag gjorde dom nästan helt felfrit eller att jag tränade extra mage när jag kom hem, nej man ska bara klanka ner på sig.

Sedan blev det middag, oxpytt. Ville inte äta köttet där i så åt potatisen. Första portionen var inte alls stor så jag tog en till i samma storlek åt inte upp allt men nästan, tog en macka också. Nu har jag ältat att jag har ätit för mycket även fast jag vet att det inte alls var så himmla mycket. Jag hade kunnat ätit mer, kände inte mättnadskänsla. Frågade mamma vad hon tyckte och hon sa att jag åt lite, men det är klart att hon säger det. Jag mår illa och min hjärna kommer explodera när som helst. Jag vill bara rycka ut kontakten så jag slutar tänka så mycket, jag orkar inte med ångesten. Låt mig få slippa.

Ska sluta tänka på det för idag, jag ska verkligen försöka. Jag ska slå bort alla tankar och tänka på nått annat. Man kan göra fel och ha dåliga dagar, det kommer bättre dagar och det kommer stunder när man gör rätt. Man kan inte vara bäst jämt man kan bara göra sitt bästa och försöka så gott man kan. Idag hade jag ångest för maten och träningen imorgon behöver det inte alls vara så.

Jag ska träna mig på att ta reda på varför jag får ångest eller vad som utlöser den, hur jag ska hantera den så att det inte spårar ut och sen sluta klaga på mig själv utan faktiskt börja inse att jag gör så gott jag kan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0