Thisisme

Hon går hem genom den halv mörka kvällen, hon ryser till utav den lite kalla vinden som blåser till. Hon känner hur tankarna börjar vandra hur ångesten sakta kryper sig på. Käken späns ögonen bli tårfyllda. Vill bara gråta vill bara få ur sig allt. När hon nästan är hemma kommer tårarna de rullar ner från hennes ögon och hon undrar vad hon gör här. Varför vara här när det ändå inte är kul.

Hon öppnar dörren till hemmet och vill bara försvinna in till sin säng. Rummet är upptaget, bägaren rinner över och tårarna kommer. Hon har ingen, ingen som kan trösta henne och förstå hon lägger sig vid hunden och hans päls får fånga upp hennes tårar.

Hon ser sig själv i spegeln och inser hur liten och patetisk hon ser ut där hon ligger på golvet med tårar som rinner ner för hennes kinder. Men samtidigt så lättad för lite utav trycket har försvunnit men ändå så ensam.