Wonderwall

Konstigt hur livet förändras. Att man går igenom processer är alla medvetna men man blir medvetna om dom när de tar slut eller när man får en aha känsla.

Är det så att man inte är tillräkligt uppmärksam eller är bara processer i sig själva så?

Ena månaden kan man vara nära vänner men månaden efter så pratar man inte, blir det så att något händer eller kan det vara en process som har hållit på ett tag bara att man inte är medveten om det. Om man var mer medveten så kanske saker och ting skulle sluta annorlunda.

Ibland får jag känslan att jag går miste om processen och ser det färdiga resultatet på en gång. Är det bra eller är det dåligt? Det är ju i slutändan den färdiga produkten man vill ha men vägen dit kanske man ska ta sig en titt på då och då.

The sky is open

Regnet öser ner och jag sitter här och har skrivlust känns skönt.
Skolan har dargit igång och vi får se vart det slutar.

Snart  stan för att möta upp Helene sen hem och äta middag med familjen då lilla syster fyller år.

Not home

Är nere hos far min och hälsar på.
Det är konstigt hur fort man hamnar i gammla mönster, man blir den där lilla tjhejen igen som inte kan stå på sig och blir osåker men ändå jag är inte den tjejen längre och jag tänker ite spela henne längre.

Livet känns ändå bra nu. ett sms och min dag skulle vara underbar men om det inte häbnder så tänker jag inte gå under för det, det är ju inte så att någonting ur mitt liv försvinner det man inte hade innan kan man inte bli av med.

Later

RSS 2.0